Om lek och utveckling vid 5 månader
Något jag verkligen önskar för mitt barn är en förmåga att sysselsätta sig själv och en rik fantasi. Det känns som en stor del av poängen med barndomen på nåt vis? Då hamnar “den fria leken” i fokus. Nu vid strax fem månader kan det bestå av att helt enkelt få ligga på en filt med en leksak lite utom räckhåll för att inspirera rörelse. Han får också ofta ligga med sitt babygym eftersom han verkar tycka det är såpass intressant, speciellt sen han börjat lyfta runt hela gymmet och utforska det från olika håll. Men jag läste om en “filosofi” för barns lek (RIE - “Resources for Infant Educarers”) som fick mig att testa att oftare inte ta fram gymmet och inte ta fram många leksaker. Tanken där är att om man till exempel håller fram en skallra vi tror att barnet tittat på och “vill ha” så är det att styra onödigt mycket — kanske barnet intresserade sig för skallrans skugga, eller ett hårstrå precis bakom den, och man berövar barnet frustrationen och tjusningen i att själv försöka ta den. Ok, jag tycker det kanske är lite overkill att ha värsta “lekfilosofin”, för att inte tala om att vetenskapligheten bakom sådana idéer antagligen inte finns. MEN det jag ändå tog fasta på ur det är att det inte krävs mycket — mycket leksaker, mycket funktioner, mycket ljud eller blingbling — för att även en bebis ska kunna sysselsätta sig själv.
Vid fem månader så går det kanske inte riktigt att prata om barnets “fantasi” utan jag tänker mer att han observerar — yttre saker som former, ljus, rörelser, mönster; och inre saker, framförallt hur olika saker känns i kroppen eller i händerna eller munnen. Inom det här RIE så vill man helst undvika leksaker som så att säga leker “åt” barnet till exempel där man bara behöver trycka på en knapp så händer diverse grejer, till förmån för passiva leksaker så som klossar. Fem månader är ju fortfarande för litet för klossar kanske men det känns värt att fundera över hur man skiljer på att något underlättar för honom att fokusera sin uppmärksamhet på det länge “på ett bra sätt” och på något som liksom hypnotiserar på ett mindre bra sätt, till exempel tv.
Det har verkligen varit roligt att följa hans utveckling i “ensamleken”, det gick ganska fort från 10–15 minuter max i babygymmet till att han kan roa sig själv i över en timme på golvet eller på en filt med lite leksaker att pilla på, eller till och med utan leksaker. Samtidigt tränar han sin lilla kropp — flera timmar om dagen! Just nu mycket armhävningar och “rumphävningar” i försök att ta sig framåt. Ja jag tror faktiskt att det är en ganska bra filosofi att i första hand ha honom på golvet istället för i babysitter, gåstol eller liknande, för motorikens skull. Eftersom han sover sina tupplurar hemma i min famn fortfarande så har det varit väldigt bra att han istället kan vara ganska självgående när han är vaken, så det finns någon tid på dygnet då jag själv kan göra saker. Plocka disk, skriva ett blogginlägg och sådant.
Som avslutning vill jag lägga en liten brasklapp, att leka själv är förstås bara en del av det hela, givetvis gör vi också lekar tillsammans som tittut, kittlas, sjunga en sång och annat.
