Amning, föräldraledighet och jämställdheten
Man brukar säga att det är när par får barn (om inte förr) som man blir ojämställda. Och det är definitivt mycket med att vara gravid, få ett pojkbarn, amma, vara ledig som tvingat mig som feminist att fundera och kanske omvärdera vad vissa saker betyder i praktiken. Amning rekommenderas som huvudsaklig föda för barnet i åtminstone ett år, med smakportioner som ett litet komplement från 6 månader. Det innebär för mig att så länge vi lyckas amma så är det ju ett års ledighet som gäller för min del, “dela lika” på själva ledigheten finns då inte på kartan. Och ja, det är väl mindre jämställt hur man än vrider och vänder på det, som man till exempel gör lite i denna debattartikel i DT.
Om man flaskmatar, oavsett om det är med bröstmjölk eller ersättning, ökar ju möjligheten att dela lika betydligt, och även att dela mer likt tidigare, dvs dela på matningstillfällen, dela på nätter och så vidare. Ammar mamman inte antar jag att hon inte har hjälp av “magiska amningshormoner” (som en sköterska på BB sa…) att hantera fragmenterad sömn så det förefaller synnerligen grymt att förväntas ta den smällen då bara för att man är “mamman”.
Dock verkar det finnas en viss koppling mellan jämställdhet och amning, där mer resursstarka kvinnor ammar längre (Amningsbloggen). Man kan också fråga sig vad som är mest jämställt: att pappa flaskar så att mamma kan städa och laga mat? Eller att pappa städar och lagat mat så mamma kan amma fritt? INTE för att dessa är de enda alternativen på nåt vis, men för att ifrågasätta att amning måste innebära större ojämställdhet.
Hos oss har vi lite ordningen att pappa ser till att mamma får mat, mamma ser till att bebis får mat, alla blir mätta och alla får sova. Successivt har jag kunnat bidra mer även till vår mat igen, först genom att vi kan gå och handla på dagen, och nu, ibland, genom att laga den medan pappa och barn umgås; det bygger på att barnet mer förutsägbart kan vara vaken och nöjd 1–2 timmar. Men första veckorna behövde jag och fick 100 % “curling” vad gäller maten och markservice. Men så har vi ju också lyckats etablera en helamning och fasat ut den ersättning vi började med. I detta har det känts tydligt för mig att familjen är ett system, med starka beroenden. Jag menar inte att tala för alla men jag upplevde i alla fall att man definitivt är försvagad och ja, beroende av andras omsorg, både som gravid och som nyförlöst. Att i den situationen bekymra sig över jämställdhet mellan två “individer” som nåt slags “dela precis lika” (på vad det än må vara) blir nästan ett obegripligt koncept (för mig). Jag ser nog den här tiden, i synnerhet första tre mån men även fortsatt faktiskt, som en “förlängning” av graviditeten, med barnet på utsidan av kroppen förvisso men knappast en fristående individ. Kan en graviditet vara mer eller mindre jämställd? Och yttrar sig en eventuellt mer jämställd graviditet i så fall som att den gravida får avlastning, stöd och hjälp eller att man ska på nåt vis uppleva eller göra så lika saker som möjligt? Är det mer eller mindre jämställt att dela precis lika, varje dag, på hushållsarbete när bara den ena precis fött barn och är svag och har jätteont? Jag tänker mig att det finns något bortom dikotomin 50/50-på-allt vs könsroller-från-50-talet, alltså allt befinner sig kanske inte på den skalan? Samtidigt som en får inse att bara för att man gör egna val så är det inte jämställt bara för det.
Men som jag nämnt kort tidigare var det först när vi slutade försöka dela på nätter som vi alla fick sova ordentligt. Ojämställd praktik med rätt så jämställt resultat, sovmässigt.
Nå, nu har ju jag förvisso aldrig haft som högsta prioritet att ha ett helt jämställt privatliv. Det har varken känts realistiskt eller jätteviktigt. Jag tycker det är coolt när folk delar lika, men att känna nån slags press att avsluta amningen tidigare än man själv vill känns inte särskilt feministiskt. Antar att jag här har börjat ana en slags skillnad och möjlig konflikt mellan “jämställt” med betoning på hur saker ser ut, är fördelade, och “feministiskt” med betoning på t.ex. kroppsligt självbestämmande och att kanske uppvärdera det reproduktiva arbetet visavi det produktiva arbetet.
